För två dagar sedan var det exakt 6 månader kvar till jag fyller 18. Jag längtar sjukt mycket till den dagen kan jag säga. Johan slipper tjata på mig att jag måste skynda mig att bli 18, jag får gå ut på krogen, jag kan sitta på en restaurang och beställa in drinkar utan att skita på mig, jag kan göra vad jag vill utan att mamma och pappa säger nej... Ja, hur kan man låta bli att inte längta sönder? Dessutom ska jag och Mai ha 18års fest tillsammans, hur kul är inte det lixom?
Det senaste halvåret har gått hur fort som helst, så varför skulle inte det här göra det? För ett halvårsen var det juli/augusti och jag och sara hade nyss kommit hem från spanien där vi hade dom två bästa veckorna i våra liv. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var då, och det var även då jag träffade han som jag älskar mest av allt idag för första gången kan man säga. Det var sommar och jag och julia jobbade på ica tillsammans och jag firade min födelsedag på sommarens sista soliga dag med släkten på dagen och mina fina vänner på kvällen. Ockelbo marknad hade varit för ett tag sen, som jag och sara nog sent kommer glömma. Med grön-bruna klänninar som egentligen var vita, endast vänster örhänge kvar i bådas öron, en mobil som var borta, en jeansjacka som var borta och ett hem som inte var alls för mysigt vaknade vi upp dagen efter, och jag har nog aldrig garvat så mycket som jag gjorde då.  Och det var cityfesten om några veckor, då jag och elin gjorde bort oss framför farbror blå. Något varken jag eller Elin kommer glömma i första taget. Jag har nog aldrig varit så rädd som jag var när jag satt på bussen påväg hem med mina föräldrar, som förmodligen aldrig varit så arg/besviken på mig som dom var då. Jag garvar när jag tänker på det, vilken jävla tabbe av oss. Och vilken jävla sommar